Att må psykiskt dåligt...
Har börjat med en kurs i omvårdnad; "Etik och livsfrågor". När kursen började fick jag en ny bok (med samma namn) och i den boken hittade jag den här dikten, som stämmer väldigt bra:
Ni kanske tror mig när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler
när inte glansen når ögat
finns det nån som tårarna ser?
När inga tårar finns att torka
när jag skrattar bort min gråt
när jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan
jag flyr bort från min tår
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?
Ångest, panik, längtan, rädsla....
En ganska bra förklaring på hur ja mår just nu...
Har ångest, är rädd, längtar, å får panikattacker... önskar ja visste orsaken till allt, men de gör ja tyvärr inte,vilket gör det i princip omöjligt för mej att ens försöka göra nåt åt det :(
Skulle bara vilja lägga mej ner å sova, slippa all smärta... både den fysiska och psykiska.
En tröst e att Sofie e på skolan denna veckan iaf :) behövs, skulle inte klara av att gå till skolan om hon inte var där nu <3
