Bobbo

Jag tänker på dig, varannan dag ungefär,funderar jag på vad du gör just nu, å hur du har det sedan jag försvann.. Ikväll har varit en sån där kväll när jag tänkt på dig mest hela kvällen, och satan va ont det gör!
Men jag hoppas ändå att du har det bra. Och att du känner mindre smärta än vad jag gör.

Jag saknar dig, faktiskt. Det är det som gör allting så jävla jobbigt.

Det går bra så länge jag inte tänker på våran tid tillsammans, så länge jag har nånting att sysselsätta mig med. Men sen.. Det räcker med ett ord, en sång, ett ställe, en tid, en doft, ett samtalsämne, nånting någon gör, så kommer tankarna på dig/oss tillbaka, och dom har sällskap med smärta och hugg i bröstet.
Första veckorna var lättare, när kontakten fortfarande fanns, det var för några veckor sedan det slog till med full kraft, då när jag städade, och städade bort alla fysiska minnen av dig/oss, och all kontakt bröts.. Sen dess har det varit för jävligt.
Jag saknar dig!